nancypansy - to hell with you

Försov mig, glömde mobilladdaren, missade skolan och nu sitter jag och väntar på tåget upp till Stockholm. Men det enda positiva nu är att en snygging sitter brevid och pratar finska med sin pappa (tror att det är hans pappa iaf) och är det nåt jag saknat är det finska.

Så det blir att handla mat, handla skolprylar, och två stickkontakter. Och göra klart hemtentan! Den ska ju in idag, höll på att glömma det. Haha skulle ju varit fint att glömma det och få omtenta på den med.

Jag ska någon dag prata flytande engelska någon gång. På dessa tusen festar är de oftast jag som är svensk (men ändå inte, efter som jag kommer från Finland) och jag är den som är värst på prata engelska. Jag ska lära mig, jag måste. Jag villl inte fastna i denna tråkiga värld. Jag ska lära mig!

Jag älskar att jag har börjat högskolan, folk är glad och så underbara. Man kan bara ta de lugnt, eller träffa kompisarna och mysa i soffrummet i skolan eller gå på poesikväll. Eller roliga timmen kanske man ska säga.

Jag sov väldigt gott, jag somnade första gången på länge avslappnad. Så skönt. Så gick upp och lagade mat, städade och lite sånt. Men vad tror ni händer?! Jo, smäller såklart in liltån i dörrkarmen. Så jag misstänker starkt att tån har en spricka i sig. Trots ett ispack sen klockan 15 kan jag knappt gå, om jag inte haltar som en kärring, och vill verkligen inte böja tån. Och jag som trodde att det allt skulle vända på sig, men nej. Bryt tån istället. Mycket roligare. hahaa sånt händer bara mig.

Nu ska jag fan bli bättre i kroppen, har köpt på mig apelsinjuicie och proviva. Och en tomat för att det är så jävla gott. Nu ska jag ändra mina levnadsvanor, inge mer tv-tittande, facebook eller godis. Jag vill sova ordentligt, jag vill drömma rosa drömmar. Jag vill klara av skolan och det gör jag aldrig om jag mår så här. Det positiva just nu är att utslagen kliar inte så mycket som förut, så jag ska försöka och slippa doktorn och försöka hamna i rytm själv. Oh justa ja, tentan gick åt helvete. Jag visste vad tentan gick ut, jag visste vad han ville men det var som blockerat att få ut de på papper. Så jag ordbajasade och nu hoppas jag på att det gick igenom.

Tentan gick ännu sämre ännu gårdagens. Det är nog dags att jag går till vårdcentralen för att få tabletter mot allergin och kanske något som hjälper en att sova. För det ska jag göra nu, har en huvudvärk som ligger och trycker. Och jag måste plugga till en tenta så måste kunna göra det ordentligt.

Prov i CAD, det känns lagom bra. Det här provet kommer gå rätt åt helvete. Verkligen. Jag får inte in så mycket mer i min hjärnan, är såååå trött. Så jag har ungefär 1,5h på mig att pressa in lite viktigt, wish me luck.

Kanske. Men hörde på radion nyss att MCR kallar sig nuförtiden rockband. HAHHAHAHHAHA kära MCR ni kommer alltid vara ett emoband, ett bra band men fortfarande emo. Sorry guys. Och eran nya låt var inte så rockig, inte emo men inte rockig heller så mittemellan. Men sångaren har en bra röst, det kan man inte förneka.

Första tentan avklarad och det gick bra. Men tror inte jag klarade den, har haft lite svårt att plugga på grund av mediciner och så. Men det gick mycket bättre än jag trodde. Så I´m happy!!!

Men så kom mejlkonto ivägen. Typ. Hittade gamla mejl från 2006 (de var tider de) och en massa reklam för det ena och andra. Varför sparar man på så mycket skit? Man kan ju inte slänga allt, som minnen tex men man kan ju inte spara på varje minne. Finns ju båda glada och ledsna minnen, och sådant som gör en arg. Så nu har jag slängt alla minnen som gör mig arg och ledsen. Finns nu bara glada kvar. Glada minnen som tar mig tillbaka ett par år och låter mig minnas tider, händelser och dofter och favvosaker man hade då. Och framför allt de bilder som låg på mejlen, de hjälper mig att minnas otroligt mycket. Dagar man trodde inte var så viktigt då men nu är kära minnen i hjärat.

Men de är väl bara att tagga till?

Har läst och läst och läst och läst och läst och ja, ni fattar. Ska se om jag kan hitta starka värktabletter så att jag kan sova inatt och inte klia sönder utslagen. Jag äter ju tabletter hela tiden ju... Antingen för mensvärk eller alleriger eller spruckna ben. Jag måste bli bättre på att ta hand om min lilla kropp.

Efter mitt lilla utbrott igår så åkte jag och klippte mig idag. För att göra mig glad. Och det funkade. Och så klippte jag av mig mycket.

Era jävla nässelutslag. Era jävla kortisonsalvor som inte hjälper. Era jävla allergitabletter som inte hjälper. Era jävla p-piller som ger en sån jävla mensvärk. Era (läs min) jävla kropp som utan p-piller reagerar på att inte ha mens alls. Era jävla idioter som förstör för andra. Era jävla idioter som tycker synd om er själva när det är självförvållat. Era jävla blyertspennor som tycks försvinna varenda jävla gång jag ska göra en skissuppgift. Era jävla småglin som tror att de är lugnt att putta på en. Era jävla skapare till Jesse James filmen, två timmar som jag aldrig kan ta tillbaka. Era jävla snickare som har gjort allt galet hos mamma. Era jävla John Blundare som har vänt på min dygnsrytm. Era jävla digitalboxar som inte visar mer än skogstv. Era jävla människor som bara tar och tar men ger inget tillbaka. Era jävla människor som bara finns där men inget gör. Era jävla människor som anser att min svenska i detta tillfälle är helt åt helvete. Jag vet!

Jag åker hem idag, nässelutslagen dödar mig och så måste jag plugga. Usch för båda. Men lite tråkigt är det att åka hem en sån här fin dag...

Det kliar, jag får inte sova och jag blir så jävla frusterad. Utslagen kommer varenda jävla gång jag är i Stockholm. Hatar Stockholm mig så mycket att det här är enda sättet att få mig att åka hem?

Glömde visst lämna in en uppgift idag, bra där. Mina tankar har vandrat iväg åt alla håll och kanter idag. Allt viktigt blev bortglömt och det enda jag lyckades med idag var att laga god mat. Kanske borde bli kock istället för en jävla ljusmask?

Sötnosen och jag har sovit hela dagen, trängts i en liten obekväm soffa och snarkat ikapp. Nu har vi båda ätit och kissat så nu ska vi ta en powernap i den trånga soffan.

att veta något man inte vill veta det är föröndande. (stavas de så?!) Nu en shot och förhoppningsvis lite fina drömmar... Trasan hälsar

Ses i dimman gott folk!!

Hahaha skrev tured först. Lagom trött eller? Lyckades somna vid halv tio men vaknade av att killen ovanför mig bestämde sig för att flytta på möblerna. Vem fan möblerar om på nätterna? Jo internationella studenter.

Jag borde inte drömma om det förflutna, jag borde inte minnas så mycket som jag gör och framförallt jag borde inte sakna det förflutna så mycket som jag gör. Jag är två helt olika människor på dagen och natten. På dagens mår jag bra, jag skrattar, jag är glad och jag minns de förflutna som något bra och det stör mig inte. Men på natten, då kommer mitt undermedvetna fram. Jag drömmer om allt som en gång varit och jag drömmer om fantasier som aldrig kommer ske. Men det finns en skillnad på mitt humör när jag väl vaknar. För ett år sen hade jag legat kvar i sängen och haft ont i hjärtat. Och idag vaknar jag med en känsla okay, vi tog en trip ner för minnesavenyn inatt. Mysigt men nu ska jag upp och se vad den här dagen har att ge mig.

Man kan ju undra varför jag inte ha pojkvän. Jag diskar, bakar bröd, lagar mat, räddar nyckelpigor (ja, hittade en nyckelpiga idag) och städar. Hahaha men jag är så nöjd som det är.