Spänningen stiger
Vad är det för fel på mig? Lämnat blodprov nu på morgonen. Ringa läkaren på måndag för att veta vad som är fel. 
Att vara ledsen
Något jag har lärt mig genom åren är att man alltid ska visa sig stark. Och framförallt starkare än den andre. Att man klarar sig. Med stark menar jag levnadsglad, lycklig, positiv. Allt var stark innebär.
.
Men vad händer om man inte alltid är det?
.
Jag har ljugit så mycket för mig själv att det finns saker som jag inte erkänner för mig själv. Det har inte skett och kommer inte att göra det heller. Förrän nu. Jag erkänner: jag är trött. Obeskrivligt trött. Och det har jag varit i 18 månader. En trötthet som har lett till att jag har misskött mig, skolan och mina kära. Jag har skjutit upp allt till längsta möjliga och gjort det minsta möjliga. Mitt undermedvetna börjar spåra ur. Har jag en depression? Är jag biopolär? Är jag sjuk på rikigt? Medan mitt ansikte utåt säger att det bara är låga blodvärden och med lite vitaminer blir allt bra. Men jag vet inte. Jag har nog alltid känt mig trött, inte tillräckligt mycket energi som andra i min närhet. Och min svårhet med att visa känslor. Jag har aldrig sagt ifrån när jag blir nedtryckt, kränkt, förlolämpad och retad med. Utan väntat och hållt ut, allt blir bättre har mitt mantra varit. Men tillslut kokar man över och allt spårar ur. Jag svär, gråter och flyr. Jag kan inte fly längre. Det fungerar inte. Jag kan inte visa mig stark trots att det är det man får höra varje dag. Låt mig ha dagar då jag är stark och dagar då jag är svag.
Maten so far
Jag blir mätt fort av att äta så fett mat och jag har inget begär för socker!!! Hell yes! Jag är en riktig godisgris och har inte ätit godis på över ett dygn, och jag äter minst en godisbit varje dag i vanliga fall. Stolt tjej.
Några biverkningar av att inte äta socker?! Huvudvärk? Ja. Det är det enda som jag kan komma på. Så jag mår bra mot min förvåning och jag är glad så glad att jag inte äter socker.
ny dag, ny mat. Lchf here i come
Nu är det dags för en vändning. Gör om gör rätt är mitt mantra, bara fett mat och inge socker. Och så började man dagen med att äta en liten godis bit. Bra jobbat.
Nu frukost, ägg med bacon och lite crème fraische. GÖTT!
Ska jag gå till vänster eller höger?
Jag är förvirrad just nu och det brukar jag inte vara. Jag vet 90 % av gånger vart jag vill men nu har jag hamnat vid ett vägskäl och jag kan bara välja vänster eller höger. Och jag vill gå rakt fram, jag vill inte ta en omväg runt för att nå mitt mål. Jag vet mitt mål men inte vägen. Den förvirringen gör mig lamslagen, trött, arg och ledsen. Jag känner för mycket för att kunna välja ett klokt val. Plus tentor, student, jobb, laga bilen och inlämningar. Jag är för trött för att kunna välja klokt och kränkt.
För två veckor sedan var jag pep på Finland och nu ser jag inte ens avresedagen för jag ser så mycket annat. Det jag ville för en stund sedan är helt fel nu. Jag är inte den typen som velar och jag har svårt för sådana människor. Så ja, jag har inte så mycket tålamod inte ens till mig själv.
Besudlad
Min pärla, min Fård, är funnen. Och jag är glad för det men jag känner samtidigt ångest. Ångest för att jag måste få tag på pengar för att göra den hel. Och samtidigt lite ångest över att jag tycker att min bil är smutsig, att jag inte längre vill ha den för några har kört och tagit sönder pärlan. Men det är ju min pärla så jag kommer nog över den här känslan och kan laga henne.
Tack till er som till min förvåning letade efter henne. Tack.
Mitt liv är ett slagfält
Jag slås, jag kämpar, jag är täckt av blåmärken och ärr. Jag reser mig och blir skjuten lika fort. Jag är trött och känner inte slutet längre.
Mitt revir
Idag, ungefär samtidigt, då jag skrev det förra inlägget blev min bil stulen. Jag hörde ett billarm gå och tänkte inte mer på det. Om jag bara hade tittat ut genom fönstret hade jag troligen sett det hända.
Jag är arg, men jag är inte arg på att jag har blivit av med min pärla. Den sörjer jag. Jag är arg på människorna som gjorde detta. Människorna som gick in på mitt revir och förstörde för mig. Jag blev kränkt. Och jag känner mig fortfarande kränkt. Det var ett par år sedan jag blev kränkt i mitt privatliv, mitt revir. Och jag hatar situationer där jag inte har kontroll över, det räcker med bara lite kontroll så löser sig det mesta.
Men det som händer inom mitt privatliv utan min kontroll gör otroligt ont i mig. Det ger min en sådan otrolig hemsk smärta i bröstet. Och frågor. Är vi människor skapta såhär? Ska vi förstöra för andra för att vi inte har bättre för oss? Förstöra helt utan mening utan att känna ett samvete? Fortsätta livet på eget spår och kränka andra? Jag vill tro annat men livet gör det väldigt svårt.
Ensamvargen
Jag är ensamvargen. Jag kör mitt eget race. Jag är trött på att vänta in andra. Jag är trött på höra av mig. Jag är trött på att vara utanför. Så nu väljer jag att stå utanför. Jag passar bra här just nu. Ingen bryr sig om vad jag tycker och jag bryr mig än mindre än vad de tycker. Det här är min plats i livet.
mycket resande nu för tiden
Stockholm-Riga-Jönköping-Arvika.
Snart.
Göteborg-Stockholm-Jönköping-Stockholm.
tänk att ha ett efternamn som Carter Cash
Att ha två genialiska musiker som föräldrar. Att få upplev 60-70talet och deras framgångar och kärlek. Att få ärva gener från så två stora människor inom musikvärlden. När jag blir stor ska jag också heta Carter Cash i efternamn.
Älskar
Powerwalk
Nu lite plugg och sedan en powerwalk. Jag är inte alls sugen att röra på mig för att jag har en sådan träningsvärk i benen men jag hoppas på att om jag värmer upp kroppen så släpper den lite.
nästan alla av dagens mål blev av
powerwalk - check
två inlämningar inskickade (skickade bara in en, blev inte nöjd med den andra så ska slippa lite på den imorgon)
the sims - check
powerwalk - check
Powerwalk 1h med 20meter utfall
12x3 situps
30sekx3 plankan
15sekx3 sidoplankan
