nancypansy - to hell with you

Jag är arg, men jag är inte arg på att jag har blivit av med min pärla. Den sörjer jag. Jag är arg på människorna som gjorde detta. Människorna som gick in på mitt revir och förstörde för mig. Jag blev kränkt. Och jag känner mig fortfarande kränkt. Det var ett par år sedan jag blev kränkt i mitt privatliv, mitt revir. Och jag hatar situationer där jag inte har kontroll över, det räcker med bara lite kontroll så löser sig det mesta.

Men det som händer inom mitt privatliv utan min kontroll gör otroligt ont i mig. Det ger min en sådan otrolig hemsk smärta i bröstet. Och frågor. Är vi människor skapta såhär? Ska vi förstöra för andra för att vi inte har bättre för oss? Förstöra helt utan mening utan att känna ett samvete? Fortsätta livet på eget spår och kränka andra? Jag vill tro annat men livet gör det väldigt svårt.